Aktivitetshämmare

Idag har jag råkat på en aktivitetshämmare. Jag startade bra med att få grepp om hur jag skulle göra. Alltid bra att få kläm på det övergripande målet. Men nu ska jag få ihop det hela och oj, här var det disk. Och oj. DVD-spelaren funkar inte - bäst jag surfar efter en ny så att jag kan lyssna på musik. Och oj - jag behöver ju beställa biljett. Och nämen. Nu har ju affärerna öppnat - då kan jag gå och köpa en lampa så att jag ser bättre när jag jobbar...

Fast egentligen tror jag att jag har en kreativ process igång. Men så blir jag stressad för att jag BORDE ju sitta och jobba NONSTOP för att vara EFFEKTIV. Tänk om någon visste att jag sitter här och skriver på min blogg istället för att vara FLITIG.

Så. Jag har en röd tråd. Nu ska jag knyta ihop de olika delarna med exempel. Hur det ska gå till får snurra lite i huvudet ett tag. Nu går jag och handlar en lampa. :) Och kanske ett Playstation 3 istället för en ny dvd-spelare.

Förresten så var det inte alls en diskoboll till en fest på resecentrum i Linköping. Den är en del i Linköpings Novemberljus. Den är nu belyst med rött och snurrar och snurrar och snurrar. Det är ganska fint.

Svaret på gåtan

Finn ett fel. Nu kommer svaret... Vad i helskotta gör en enorm diskoboll i en järnvägsundergång...? Men tydligen firas inflyttningsfest för ett företag som ska sätta bo i järnvägsstationens lokaler.

Hur som helst har jag blivit glad varje gång jag gått förbi den. Den passar faktiskt in där.

Egoism föder generositet

Det här inlägget läste jag i SvD för ganska länge sen och det fick mig att fundera. Så mycket att jag faktiskt rev ur det och la det i plånboken. Stämmer det?

Citatet:

"Jag håller med Pollack till 100%. Jag anser att man ska njuta av livet, förverkliga sina drömmar, gå på yoga, tjäna hur mycket pengar som man vill, resa, äta godmat, älska så ofta som möjligt. När man sedan vågar tillåta sig själv vara 100% egoistisk så kommer man att upptäcka att man kan ge villkorslös kärlek, ha tolerans och förmåga att kunna glädjas med andra."

Det är det här ordet egoistisk som jag hakar upp mig på. För det går på tvärsen mot att vara generös. Men samtidigt, jag tror absolut att förutsättningen för att kunna vara generös mot andra, är att man är generös mot sig själv. Vilket är mycket lättare sagt än gjort för de flesta skulle jag tro.

Finn ett fel

Ser du också något märkligt här? Det märkliga var att jag gick förbi det märkliga och nästan inte tänkte på det. Men halvvägs passerad tänkte jag: what the?

Bankkris

En sak jag funderar över så här i bankkrisens dagar är att journalisterna inte blickar tillbaka särskilt långt, eller tar ett steg tillbaka för att fundera över helheten. Det är bara: nu faller den banken, nu faller den banken också och nu har staten i det och det landet gått in med ett krispaket.

Men ingen verkar fundera över vad som är fel med själva systemet. Med det otroligt märkliga att man kan tjäna pengar på att låna ut pengar till sig själv till exempel. Eller det märkliga i att börsen är så himla viktig. Börsen är orolig nu... Men börsen är ju bara en massa människor som är oroliga för sina egna bonusar. Klart de är oroliga, och inte särskilt objektiva.

Är det dags att börja fundera över om vi verkligen ska låta ekonomin styras av gissningar?

Det som egentligen får mig att fundera är ju att det för några månader sedan rapporterades om den amerikanska bolånekrisen. Men det var ju inget att oroa sig för. Det kommer att lugna ner sig. Det kommer inte att sprida sig, gissade experterna.

Och det är väl det som irriterar mig. Att ekonomi handlar om att gissa hur en kvartalsrapport kommer att tas emot för att sen avspeglas i ett värde på börsen. Så himla abstrakt och artificiellt och mumbojumbo, fast det presenteras som logiska förklaringar i vetenskapliga termer.

Ett tillägg bara så här i efterhand. Journalisterna har gjort kopplingen med bolånen och tittat lite längre tillbaka.

Legally blonde och Muriels wedding

För längesen sa en kompis till mig att filmen Legally blonde inte är så tokig. Wuaäck?! Va?! En stereotyp amerikansk film om en snygg blond tjej vars högsta önskan är...öh... att vara snygg och ...öh... bli gift.

Men så tänkte jag att min vän som är så smart (och snygg) kanske hade en poäng, så jag såg filmen. Och hmm. Jo. Jag gillar den.

Och det jag gillar är att Elle Woods vågar stå för den hon är även när hon är uppenbart fel. När män är malplacerade som Crocodile Dundee i den New Yorkska societeten är det något ballt med det. En riktig karl. Men Elle Woods är inte ball, hon är en vimsig, tramsig tjej med vulgär smak och naiv uppsyn. Och blont hår. Men hon låter inte omgivningen diktera vad hennes värde är.

Det är ballt.

Vad har det med Muriels wedding att göra? Till handlingen inte så mycket och inte till personligheten heller. Muriel låter verkligen andra diktera vad hennes värde är.

Men det som gör mig glad är att hon är sig själv och visar vad hon tycker, tänker och känner - precis som Elle Woods. Favoritscenen är när hon träffar sin blivande man. Alla hennes tankar är så helt uppenbara. 

Det är väl det att uppriktighet inte är så vanligt idag. Alla är så upptagna av att vara alfahannar vare sig man har snopp eller inte. Då är det uppmuntrande att få möta det uppriktiga och töntiga (mänskliga?) då och då. 

 

Varför är uppskattning farligt

”Efter Dimman av allt kände jag mig nästan ihjälkramad. Sådant är farligt. Det gäller ju att stå fri.” Bruno K Öijer i SvD, 15 sept.

Gör det? Att inte vilja ta emot ekonomiskt understöd för sin överlevnad kan jag förstå. Då hamnar man lätt i tacksamhetsskuld, eller fastnar i en känsla av beroende. Men uppskattning? Att folk uppskattar en diktsamling som getts ut på förlag?

Det fick mig att undra vad man vill stå fri från. Och jättesvårt är det väl inte att svara på frågan. Fåfänga. Att börja anpassa sig för att tillfredsställa fåfängan.

Men det är ändå märkligt. Det måste finnas sätt att stå fri och ändå kunna ta emot uppskattning för ett väl utfört arbete.

Höstkänslor

Redan för en månad sen hade jag börjat få de där sköna höstkänslorna. Nu ÄR den verkligen här. Njut av den lugna, vackra melankoli som ett strilande regn en sen kväll på en tågstation kan ge.

Filmer jag vill se

Expired - för att det verkar vara en skönt skruvad kärlekshistoria, med människor så som dom ser ut: helt vanliga. Missförstå mig inte alls. Jag gillar skönhet också, men det kan liksom bli som med socker ibland. Man får en fadd, kladdig känsla när det blir för mycket.

Tropa de Elite - för att jag såg Guds stad och tyckte det var ruskig, och bra. Och trots att jag vet att den innehåller väldigt mycket våld, vilket jag är en aning trött på. Men den här kan nog vara värt det.

WALL-E - verkar vara en riktigt bra animerad film. En av mina vänner som bor i USA och därmed har sett den för länge sen älskar den. Så den vill jag uppleva.

Wanted - jag har ju fallit för James McAvoy. Det är väl nåt med de där skottarna... och för att den inte riktigt är en vanlig action om jag har förtsått saken rätt.

Låt den rätte komma in - för att jag läst boken och tycker den är så helt, otroligt jäkla bra. Det är ju lite vanskligt att se filmatiseringen av en älskad bok. Men jag kommer inte att kunna låta bli.

Mat!

Kolla in detta! Potatis, broccoli, lök och örter från min mammas odlingar. Det här ska vi äta till middag ikväll. Yummy!

Ett litet tillägg: det är ju så här man ska äta. Färska produkter direkt från landet. Kött från gården intill. Det är ju så otroligt mycket bättre kvalité. Inga besprutningsmedel eller tillsatser. Bara ren mat. Det är verklig lyx.

Motsägelsefullt

Jag tyckte det var småkul med en pollenaffisch bredvid en vintertavla i slutet av augusti. På något sätt betryggande också. Vårdcentralen ägnar sig inte åt effektiv marknadsföring, utan (förhoppningsvis) åt det de är bra på.

Biomörker var det

Läste på moviezine.se att producenterna bakom Sagan om ringen ska filmatisera Isaac Asimovs trilogi. Den väntar jag gärna på.

Sen kommer ju Bilbo (eller the Hobbit som den kommer att heta) 2012 om jag inte minns helt fel. Den börjar hur som helst att filmas 2009 och Ian McKellen spelar Gandalf igen. Wohoo!

Snart kommer ju också Norrköpings filmfestival. I år ska jag minsann försöka se lite fler filmer än förra året. Planering! I övrigt är ju Filmstaden i Norrköping riktigt kass. Smala filmer visas visserligen - men typ i tre veckor. Eller ännu kortare. Fis!

Höstkväll

Nu känns att hösten snart är här. Biomörker, en kopp kaffe i en mysigvarm kofta och ja vad man nu mer gör om hösten. Bring it on!

Det här med mödomshinnor

Det är hur märkligt som helst den här föreställningen om att man ska blöda på bröllopsnatten för att bevisa att det är första gången. Och att tjejer i Sverige känner sig tvungna att operera dit den.

Vad har blod på lakanen med kärlek att göra?

Förstås ingenting. Det är det som är grejen. Men det är så jävligt - det första som bevisas, egentligen redan innan bröllopsdagen, är att ingen respekt finns. Och det är den personen hon ska dela sitt liv med.

Men det är ju inte där debatten utspelar sig. Det som diskuteras är om det är rimligt att skattepengar går till att upprätthålla en tradition som i sig är så helt...dum.
Enklast är väl om det svenska samhället - som Filippa Reinfeldt vill - tar avstånd från det hela genom att helt enkelt sluta utföra sådana ingrepp.

Men nja. Ärligt talat. Det perspektivet skaver illa. Om man tar bort den hjälpen så är det kvinnorna som får bära problemet. Det luktar dubbelbestraffning.

Östgötatrafiken

På väg hem med James Blunt i lurarna. Hans musik bara växer ju mer jag lyssnar. Sånt gör mig glad - saker som blir bättre ju mer man använder det.

Båbär och hallon

Idag har jag varit en riktig tant. Det är härligt. Sitta i blåbärsriset och plocka det ena bäret efter det andra med en blåbärspaj i siktet. Komma hem och i lugn och ro rensa alltihop och sen laga en smarrig paj. Helt ok tidsfördriv för mig. Yeah - rock on.

Kärlek

Det här med kärlek. Vi var några stycken som pratade om det. Och flera berättade att de har koll på om det är rätt eller inte nästan på en gång. En vecka eller en månad - sen är det klart. Precis som i Starlet. Blixtrande kärlek bums på en gång.

De måste ha lejonhjärtan tänker jag. Massor av mod att skyddslöst och med öppna ögon gå in i något som kanske ändå inte blir rätt.

Sommar

Tång, hav och klippor i Stendörrens naturreservat.

Radiolyssnare

Radio verkar funka :)

Carpe diem

Idag på P1:s Tankar för dagen pratade Ing-Marie Wieselgren om att vi har alla möjligheter att göra precis vad vi vill. Och i motsats till att inte ha några möjligheter alls så är väl det bra?

För några veckor sedan hade jag ungefär samma tanke. Människor går omkring med halsband som det står Carpe Diem på. Och de flesta av oss behöver inte kämpa för att överleva dagen utan kan ägna oss åt att fånga de möjligheter som den för med sig.

Men det känns som att kombinationen av de där två har skapat krav och förväntningar på att man också ska eller till och med måste ta vara på alla möjligheter. What a bummer. Att njuta av livet innebär för mig att göra något av de möjligheter som dyker upp - om man känner för det.

Det var som snyggt.

Bilden är tagen på Linköpings stadsbibliotek och var snyggt bara. Kan man få nåt liknande som köksgolv tro?

Nyheter

Jag har trillat utanför nyhetsflödet och kan fasen inte hitta tillbaka igen. Det började med tv-nyheterna. Det var för korta och ytliga. Samma mall om och om igen. Bara platserna varierar. Till slut blev det bara en enda sörja av det.

Så jag slutade med tv och tänkte att tidnignar och radio skulle kunna ge bättre analyser och bakgrunder så att man får ett sammanhang. Men det är inte så himla lätt. Det kommer liksom inte naturligt och har insett att det här med att hålla koll kräver en del insatser och planering. Och att sålla, sålla, sålla.

Så nu ska jag försöka med radio, för jag har fått en ny mobil. Poddradio borde ju kunna funka att lyssna på när man pendlar.

En får la se.