För längesen sa en kompis till mig att filmen Legally blonde inte är så tokig. Wuaäck?! Va?! En stereotyp amerikansk film om en snygg blond tjej vars högsta önskan är...öh... att vara snygg och ...öh... bli gift.
Men så tänkte jag att min vän som är så smart (och snygg) kanske hade en poäng, så jag såg filmen. Och hmm. Jo. Jag gillar den.
Och det jag gillar är att Elle Woods vågar stå för den hon är även när hon är uppenbart fel. När män är malplacerade som Crocodile Dundee i den New Yorkska societeten är det något ballt med det. En riktig karl. Men Elle Woods är inte ball, hon är en vimsig, tramsig tjej med vulgär smak och naiv uppsyn. Och blont hår. Men hon låter inte omgivningen diktera vad hennes värde är.
Det är ballt.
Vad har det med Muriels wedding att göra? Till handlingen inte så mycket och inte till personligheten heller. Muriel låter verkligen andra diktera vad hennes värde är.
Men det som gör mig glad är att hon är sig själv och visar vad hon tycker, tänker och känner - precis som Elle Woods. Favoritscenen är när hon träffar sin blivande man. Alla hennes tankar är så helt uppenbara.
Det är väl det att uppriktighet inte är så vanligt idag. Alla är så upptagna av att vara alfahannar vare sig man har snopp eller inte. Då är det uppmuntrande att få möta det uppriktiga och töntiga (mänskliga?) då och då.
